TIDSTJYVEN
Lyssna och följ med i texten
Lyckades få ihop en något krystad vers i alfabetisk ordning.
Alla barn cyklar där endast få geologer har inspekterat jordlagren, kanske lagom många nedgrävda otroligt propra quartzur råkar synas tillsammans under världsberömda xantippas ystra zebrors åtråvärda ängar österut.
Pengar
Sitter här och filosoferar igen, med ett ord som hela tiden kommer tillbaka, pengar, pengar, pengar. Visst är det underligt, att allt vi gör från vaggan till graven handlar om pengar.
Finns det någonting i vårt samhälle som inte handlar om pengar? Jag tänker så det knakar, men vad hjälper det, svaret blir ändå detsamma. Se på tv kostar, att inte se på tv kostar också (fast avgift). Skicka sopor kostar pengar, skickar jag inga sopor får jag betala fast avgift i alla fall.
Att färdas från punkt A till punkt B kostar pengar, om man inte går, barfota helst, för skor är inte gratis. Mat kostar pengar, husrum likaså. Måste arbeta för att tjäna pengar. Det här börjar bli lite tjatigt, 10 gånger har jag skrivit pengar hittills, fler gånger lär det bli.
Finns det inget bättre ord än pengar?
Betalningsmedel…….?
– Låter lite tråkigt och krångligt.
Kontanter…..?
Kronor och ören då?
Att andas är gratis, tänka kostar inte en enda krona, att få gå ut i naturen och andas frisk luft utan avgift går bra. Se på djur och natur är gratis, om man bor på landet förstås. Det kostar pengar för en stadsbo att ta sig till skogen också, de måste åka bil rätt långt och det är inte gratis det heller.
Att hjälpa någon är gratis, tjänster och gentjänster kostar inget, men det vill staten också ändra på, man bör inte hjälpa grannen utan att ta betalt och naturligtvis betala skatt på summan man fått. Att födas kostar, gå i skolan kostar, bli sjuk kostar, bli gammal kostar också.
Ett ord som kretsar kring människan under hela livstiden är pengar. Att tjäna och att betala.
Men att dö kostar väl inget?
Men sedan man är begravd är man väl kostnadsfri?
Får väl ta till den gamla ramsan ”hur man än vänder sig har man ändan där bak”. Om man nu inte drar ner byxorna förstås, för då kommer den fram.
Ett ovälkommet, otacksamt, oläsligt, omständligt skriven text, av en omåttligt obegåvad person med en oförmåga att kunna skriva så folk förstår.
Tänk om inte ”om” fanns, skulle en omkommen person då vara kommen?
Om o inte fanns, skulle inget vara ogjort då? Eller skulle allt vara gjort, om inte o fanns? Povel Rammels knäppupp, skulle den vara oknäppt om den inte spelats?
Jag ställer mig följande frågor:
– Ett OS är det ett s som inte finns?
– Är en tråkig person orolig?
– Kan en sjuk person vara ofrisk?
– Eller en ful person vara ofin?
– En person som inte är snorig, är den osnuten?
– En avverkad skog, är den okvar?
– Är en dvärg olång?
– Eller en jätte okort?
– Skulle jobbet att tillverka en bilmotor vara ogjord, om motorn startades osmord?
– Om en oskottad gång inte är skottad, är då ett oväder ett väder som aldrig har varit?
– Har ett helt träd som skänkts till radiohjälpen gått oavkortat dit?
– En person som har ofarit, är det en person som har okommit?
– Om ogräs inte är gräs, kan då sand vara ogrus?
– Ett tråkigt lustspel, blir det ett olustspel?
– Ett okokt ägg är rått, är då ett kokt ägg orått?
– Om jag har alla rätt på en skrivning, har jag lämnat in den ofel då?
Om inte stormen Gudrun kommit, skulle skogen vara oavverkad. Men om stormen aldrig mattats av, skulle skogen förmodligen vara avverkad oavbrutet.
Det vore oklokt att fortsätta med detta ovarsamma språk, jag önskar det har varit ogjort, men nu sitter det på pränt.
”Nyttan med kon”
Kon är ett husdjur… Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv. Kon har sju sidor… Den översta sidan – Den nedersta sidan – Den främre sidan – Den bakre sidan – Den ena sidan – Den andra sidan - Och den invändiga sidan. På den främsta sidan sitter huvudet… Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu. På den bakersta sidan sitter svansen. Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar. På den översta sidan – Och den ena sidan – Och den andra sidan, är det bara hår… Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör. Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur… men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben… Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spik med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu. Kon har gott luktsinne… Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inget däggdjur. Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning. Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Historier
Det var mannen som åkte ner till Kanarieöarna för att förbereda boendet inför han och hans frus semester. Väl framme skickar han e-post till frun, men råkar skriva lite fel i adressen. E-posten hamnar hos den nyblivna prästänkan. Änkan som väntar e-post från Fonus läser igenom posten och hittas senare avsvimmad vid datorn.
Följande stod att läsa: Hej älskling, är nu framme. Det var väl inte riktigt så som jag tänkt mig, men det ordnar sig nog, det är hett som tusan här, men man vänjer sig. Håller nu på att förbereda allt tills du kommer hit till mig om några dagar.
Hälsningar din man
Gubben Johan var på återbesök hos läkaren som frågade om stolpillren han skrev ut förra gången verkade.
– De där stora tabletterna som doktorn skrev ut var helt värdelösa, jag hade lika gärna kunnat stoppa upp dem i ändan.
En bonde kom en dag in på kommunalkontoret. Där satt en av kommunalpamparna som var rätt så välfödd. Denna som ville imponera på bonden, sträckte på sig där han satt, och sa:
– Här arbetar vi med huvudet.
Bonden genmälde:
– De gör sugga min å, å fet bli hon.
En lapp hade sin svärfar boende hos sig, men en dag på hösten dog gubben. Då det var allt för dåligt före att frakta honom någonvart då, sparade man det till skarföret på våren och kom då till prosten i samhället dragande liket på en kälke. Prosten ville beklaga honom och sa några ord om hur sorgligt det var att han förlorat sin svärfar men lappen svarade då:
– Nä int tyck ja de va så falit mä de, han låg i båthuse i vinter å ja gillre tri räva på’n.
Under en lektion i kristendom i småskolan frågade lärarinnan om barnen visste att gud är allestädes närvarande. En liten parvel räckte upp handen och svarade:
– Joo då, hos oss va han då på dass i morse.
Hur kan du veta det, frågade lärarinnan?
– Joo, då mamma öppne döra sa’na, Herre Gud sett du i henna.
Vad tror du om att leva livet baklänges?
Man skulle starta med att dö och få de överstökat.
Sen vaknar man upp på ett ålderdomshem och får det bättre och bättre för var dag.
Man blir så småningom för pigg för att vara där och får sin pension.
På sin första arbetsdag får man en guldklocka.
Sen arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig ur arbetsmarknaden.
Man dricker och festar och förbereder sig på att ta det lugnt.
Sen är man i grundskolan, blir ett barn, leker, har inga förpliktelser tills man blir en baby...
De sista 9 månaderna tillbringar man flytande runt i ett fint lyckorus.
Där finns centralvärme, rumservice mm och till sist försvinner man från denna värld i en enda stor orgasm...
Varför inte stämma upp med en sång, här har ni texten, melodin kan nog de flesta.
Originaltext och musik: Dan Andersson, Gunde Johansson.
Omkring tiggarn från Luossa.
Nu med ny text, varsågod här kommer:
Omkring dirren från Nordea
Omkring dirren från Nordea satt allt folket i en ring,
Ifrån skinnfåtöljen hörde de hans sång.
Och om bettlare och rika och om underbara ting
och om sin längtan sjöng han hela natten lång.
Det är något bortom folket, bortom fattigdom och ära,
det är något bakom flötet, bakom tomma hjärnors mitt.
Hören – någon går och viskar, går och lockar er och beder:
”Kom till mig ty detta bankhus, det är mitt och inte ditt.”
Jag har lyssnat till de stillsamma löneavtalen,
om de rikas pengaflöden har jag drömt.
Och i anden har jag ilat och tränat på talen,
där det käraste är pengar som jag gömt.
Till en vild och evig längtan efter pengar blev jag född,
ur bekymrens födslovånda steg mitt första jämmerljud.
Släpptes jag på bank och marknad för att tumla om och leka,
och jag lekte rik och fattig, bonde, adelsman och Gud.
Satt jag tyst vid kassavalven, det, vars inre var som mitt,
redde jag med lystna blickar ömt mitt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
men jag suddar bort den tanken och får ro.
Det jag älskar, det är pengar och ha aktier i fjärran,
och min rika väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
”Tag ej jorden bort, jag äga vill, mer än ingen mänska har.
Följ mig broder, bortom svälten, till de rikas gyllne floder,
där allt guldet glänser stillsamt inför pengomkransad bädd.
Någonstädes bortom slummen är mitt hem, guld är min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.
Få de många snikna folken att förstå min rikedom,
må jag vara mil från dessa, som ej haver fickan full!
Ej av denna världen är jag, vet ej av nån fattigdom,
jag har ingen oro, ångest, lever gott på andras gull.
Vid en guldbesållad havsstrand står en fattig man på lur,
däri vilar multna vraken av de rika som fått ro.
Aldrig hörda rikas sånger att en fattig man haft tur,
under valv av snikna rika fattig ej behöver bo.
Text Gunnar & Gun-Britt Larsson Orrböle